Vilka foton fungerar här?

Varför flera saker i samma bild?

Den vanliga annonsen – en sak, en rubrik, ett pris – passar den som redan vet vad hen vill ha. Loppis fungerar inte så. Man vet inte att man vill ha mässingsljusstaken förrän man ser den, bredvid något annat, i en hög. Bilden återskapar det: en köpare kan sväva över tjugo saker på tre sekunder och zooma in på den enda som betyder något för just hen.

Det är också därför du inte behöver välja ut vad som är ”värt” att annonsera. Det du skulle ha sorterat bort är ofta precis det någon annan letar efter.

Vad som gör ett foto användbart

En köpare ska kunna zooma in och se vad en sak faktiskt är: formen på en kanna, mönstret på en tallrik, märket i botten. Allt annat följer av det.

• Dagsljus, ingen blixt. Blixt plattar ut allt och gör glas och glasyr till vita fläckar. Vid fönstret mitt på dagen räcker gott.
• Fotografera där du står. Håll telefonen i normal höjd och ta bilden som du själv ser sakerna. Klättra inte upp och håll den inte platt ovanför – ett foto taget rakt ovanifrån är inte hur någon möter en loppis, och sakerna tappar sin form. Det du ser är det köparen ska se.
• Sprid ut sakerna. Det som ligger bakom något annat finns inte. Ett lager, inte en hög.
• Håll stilla. Zoomen är hela poängen, och den kan inte rädda en oskarp bild. Håll armbågarna intill kroppen eller ta stöd mot något stadigt.
• Ta det största fotot telefonen kan. Vi skalar ner själva. Vi kan inte skala upp.

Hur kan sakerna läggas ut?

Underlaget spelar ingen roll. Det som fungerar är en samling saker, synliga samtidigt, i ett plan. En filt på gräset, en hyllsektion rakt framifrån, botten på en garderob, ett bagageutrymme, golvet i ett förråd – allt det är samma sak.

Gränsfallen är värda att nämna, eftersom de nästan alltid går att rädda:

• En bokhylla rakt framifrån – fungerar utmärkt. Ryggarna är läsbara vid inzoomning, vilket är exakt vad den som letar efter böcker vill.
• Ett fullpackat förråd – svårt. Ta ut det på golvet i stället, i ett lager. Tio saker man kan se slår femtio man anar.
• En låda – det som ligger under syns inte, hur du än vinklar. Häll upp innehållet bredvid lådan i stället.
• En enda sak – nej. Det hör hemma på Blocket, och de gör det bättre. Ibid finns för samlingen: flera saker i samma bild, som på en riktig loppis. Har du bara cykeln att sälja är Blocket rätt ställe; ställ den bredvid verktygen, hjälmen och pumpen så blir det en samling.

Sådant som inte hör hemma här

Kort lista, och den handlar mindre om smak än om vad tjänsten är till för.

• Andras foton. Produktbilder från en butik, bilder från en annan annons, bilder från nätet. Poängen med Ibid är att det du ser är det som faktiskt står hemma hos någon. Ett lånat foto tar bort hela grunden för det.
• Kontaktuppgifter. Telefonnummer, e-postadresser och andra kontaktuppgifter får inte synas i fotot. Kontrollera också lappar, kuvert och skärmar i bakgrunden.
• Det som inte får säljas. Vapen, läkemedel, levande djur, stöldgods, kopior. Varje uppladdning granskas automatiskt, och en människa tittar när något ser fel ut.

Personer får vara med om de samtycker till att synas. Andra skyltar, prislappar och gatunummer är inte förbjudna i sig; du ansvarar för vad du väljer att visa, och kontaktuppgifter får inte synas. Läs reglerna i villkoren.

Och sen?

Du behöver inte skriva något. Vi läser fotot och tar fram sökorden – föremål, material, årtal, märken – så att annonsen hittas av den som söker på ”teak” eller ”lego” eller ”kaffekopp”. Orden visas aldrig för köparen; de får se fotot, precis som på en riktig loppis.