Hoppa till innehållet

Manifest

Ett foto räcker.

Det fanns en tid när man sålde prylar genom att ställa ut dem. En filt på gräsmattan, en pappskylt på en lyktstolpe, en pil ritad för hand. Folk stannade, tittade, pekade och frågade. Ingen fyllde i något formulär. Vi tycker att det är dags igen.

1. Bilden är annonsen.

Ingen rubrik. Ingen beskrivning. Inget skick att välja i en rullgardinsmeny. Du fotograferar prylarna som de ligger, och bilden gör jobbet. Loppisen har klarat sig i hundra år utan produktblad. Det ska vi också.

2. Formuläret är fienden.

Rubrik, kategori, underkategori, märke, mått, skick, beskrivning på minst femtio tecken. Varje fält är ett skäl att låta lådan med kaffekoppar stå kvar på vinden. Så vi tog bort formuläret. Ett foto och ungefär var prylarna finns – det är hela annonsen.

3. Peka på det du menar.

På en loppis pekar man: ”Vad vill du ha för den blå?” Därför sitter kommentarer, reaktioner och prisgissningar på prylen de handlar om, inte i en lista längst ner som ingen orkar läsa. Zooma in på stämpeln under kannan och fråga om just den.

4. Visa först. Registrera dig sedan.

Vi frågar inte vem du är innan du har visat vad du har. Du behöver inget konto för att lägga upp en annons. Kontaktuppgifter behövs först när någon faktiskt vill nå dig. Inte före, och inte för säkerhets skull.

5. Människor, inte användare.

Den som säljer är grannen som äntligen rensar förrådet. Den som köper letar efter precis den där lampan. Ingen av dem är en användare, en konvertering eller en rad i ett kalkylark. Vi bygger för människor, inte för statistiken.

6. Du är inte varan.

Ingen IP-spårning. Inga fingeravtryck. Inga spårningskakor. Inga annonsörer. De flesta gratistjänster tjänar pengar på att du tittar. Vi tjänar pengar när två människor faktiskt vill nå varandra: den som vill ha säljarens kontaktuppgifter betalar för dem. Standardpriset är en tia. Att lägga upp en annons kostar ingenting.

Ett undantag, och vi säger det rakt ut: laddar någon upp något som misstänks vara olagligt sparas IP-adressen för just den begäran. Friar granskningen innehållet raderas den direkt.

7. Maskinen sorterar. Människan avgör.

Varje bild kontrolleras innan den syns. Det mesta klarar en maskin på ett ögonblick. När maskinen tvekar avgör en människa, och varje anmälan läses av en människa. Maskinen läser också bilden åt dig, så att annonsen går att söka fram. Men den skriver aldrig din annons.

8. En kommentar, ett svar, alla ser det.

Kommentarer och svar är öppna för alla. Den tionde som undrar om soffan har fläckar behöver inte fråga, för den första fick redan svar. Och det syns hur snabbt säljaren svarade. Det säger mer om en säljare än tusen ord i en beskrivning.

9. Hellre halv än halvdan.

Ibid gör en sak: visar vad som finns och vem du ska prata med. Vi fraktar ingenting, vi håller inte i några pengar mellan köpare och säljare och vi har inget köpskydd. Det finns andra som gör det. Vi gör hellre lite och gör det ordentligt än allt och gör det halvdant.

10. Litet med flit.

Ibid är ett självfinansierat sidoprojekt som drivs av Jakob, från Sverige. Inga investerare som vill ha pengarna tillbaka till nästa kvartal, inga annonsörer att vara till lags. Det gör oss långsamma på en del saker och snabba på andra. Framför allt gör det att vi har råd att säga nej.

11. Lätt att komma in, lätt att gå.

Du ska kunna lämna lika enkelt som du kom. Allt vi har sparat om dig kan du ladda ner själv, i ett format som går att läsa utan oss. Och du raderar ditt konto själv, utan att behöva mejla någon.

12. Sverige och ingen annanstans.

Ibid är byggt för svenska loppisar, svenska avstånd och svensk lag. Vi försöker inte bli hela världens marknadsplats. Vi försöker bli den bästa pappskylten vid vägen.